Att klaga eller inte klaga
 
I dag trillade jag över det här citatet här ovan på Nadja Mayrs instagram. Det fick mig att åter börja tänka på en sak som jag funderat en hel del på särskilt under våren: hur mycket energi som klagandet, andras och eget, suger ur en. För när vi klagar så väljer vi ju att se negativt på något, och vi drar även in dem runtomkring oss i det negativa. Jag tycker det är synd att vi dessutom oftast klagar på sådant som borde vara det bästa vi har: familj, barn, partner, vänner ... Åtminstone är min erfarenhet den att de här delarna av livet sällan hyllas vid kaffebordet på jobbet eller på lunchen, utan i stället öser folk ur sig en massa negativt. Det blir en ond cirkel av missnöje, för tänk bara: varje gång man klagar på något så svärtar man ner det en aning, och sedan nästa gång man klagar så låter man den där svarta fläcken ta över ytterligare lite. Till slut blir det svårt att vända tankarna och fokusera på det positiva igen, till exempel när det gäller ens familjs vanor och ovanor och olika irritationsmoment hemma. 
 
Varje gång man klagar på något så har man ett val innan: att klaga eller inte klaga. Att klaga tar definitivt en massa onödig energi, energi som man i stället skulle kunna lägga på att försöka hitta det positiva, eller på att försöka ändra situationen. Om det är så att ifall vi älskar allt vi har, så har vi allt vi behöver, då är det väl ännu farligare att klaga? För klagandet tar ju bort det positiva från något, men om vi i stället väljer att varje gång byta ut den där klagande tanken - hur frestande det än kan vara att ibland bara ösa ur sig en massa frustration över någon eller något (tro mig, jag vet!) - mot något positivt, skulle vi till sist älska mer av det vi har tror ni? Och skulle vi då oftare vara nöjda och glada och kanske rent av inte jämföra oss lika mycket med vad han eller hon har, just för att vi väljer att älska det vi har i stället för att konstant klaga på och se de negativa sidorna av det? Vad tror ni?
 
 
 
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Barnvagnen är skaffad
 
Strax före midsommar hittade vi äntligen en barnvagn som vi gillade, kan säga att det var ett ganska stort stressmoment som lyftes från axlarna. Jag ville hinna skaffa den inom juni, eftersom vi är borta en stor del av juli och att spara en så viktig sak till augusti när man aldrig kan vara säker på hur man mår så långt in i graviditeten kändes en aning riskabelt - särskilt om vi skulle ha blivit tvungna att beställa vagnen någonstans ifrån.
 
Nu hade vi turen att hitta just den modell vi ville ha som begagnad: Bugaboo Buffalo. Stommen är begagnad, men hon som sålde vagnen hade just köpt ny separat liggdel (syns inte på bilden) och sufflett, även sommarsufflett ingick (ljusgrå) och den är helt oanvänd. Vi är jättenöjda! Nu står den i hallen och väntar, fast ändå känns det helt overkligt att vi faktiskt kommer att använda den – konstig känsla! För att undvika att katterna gör vagnen till sin sovplats har vi den hela tiden "bäddad" med aluminiumfolie. Katterna gillar inte alls det och har inte en enda gång vågat hoppa upp i den, de bara sitter en bit ifrån och tittar utan att våga så mycket som röra den. Så det är ett tips ifall ni har katter och vill hindra dem från att sova på ett visst ställe!
Kommentarer (2)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Hemmadag nr 2
 
Hej på er! Är hemma från jobbet i dag också, förhoppningsvis är det sista dagen för det känns lite bättre nu, och jag börjar bli aningen trött på mig själv och krämporna, eller vad man ska kalla det. Jag ligger på soffan och maratontittar på Life in Squares, har ni sett den serien? Älskar allt som är brittiskt kostymdrama!
 
Som tur har jag två gosmonster som håller mig sällskap, Stanley (på övre bilden) och Snosen (på nedre bilden). De håller sig konstant inom synhåll, jag försöker intala mig att det är för att de bryr sig om sin matte, men misstänker att det snarare handlar om en ihållande förhoppning om att jag ska hälla upp mer Latz åt dem, haha. Särskilt när det gäller Snosen är Latz det enda han verkar kunna tänka på dagarna i ända, en riktig Latzoholist.
Kommentarer (2)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
En snabb presentation
Bilden är tagen i Norge i början av maj i år, när jag och Wiktor var i Oslo några dagar och hälsade på hans bror.
 
Finlandssvensk (österbottning), förlagsredaktör, gravid, gift, fnittrar för mycket (menar somliga) och har en förkärlek för lakrits, kaffe, svartvita komedier med Cary Grant och är blom- och boknörd. Så kanske man kan beskriva mig i ett nötskal, typ? Eftersom den här bloggen är ny skrev jag ihop en kort presentation om mig själv för ett tag sedan, och i dag känns det som en bra dag att publicera den. Jag inspirerades av Claudia Galli Conchas blogginlägg där hon presenterar sig själv. Jag lånade en del av hennes frågor och justerade dem lite så att de skulle passa in på mig. Ni får jättegärna presentera er själva och era bloggar också i kommentarerna, skulle vara roligt att veta mer om er, och på så sätt kanske andra hittar till era bloggar också!
 

­Namn: Evelina Wilson

Ålder: 29

Bor: I Helsingfors, Finland. I november/december flyttar vi till vår nyinköpta lägenhet i Esbo, en bit härifrån. Längtar!

Var har jag bott förutom i Helsingfors? Åbo, Korsholm, Stockholm, West Byfleet (England) och Charleville-Mézières (Frankrike). Har också tillbringat en längre period i Linz i Österrike. 

Familj: Min man Wiktor, våra katter Snosen och Stanley och från och med september i år en liten lillkille också.

Jobb: På pappret är jag historiker, men jag jobbar som förlagsredaktör.

Hur hamnade jag i Helsingfors? Flyttade hit 2009, efter att jag bott i Stockholm 1,5 år. Jag sökte in till en journalistutbildning här (som sedan blev mitt biämne när jag valde att byta huvudämne och bli historiker i stället), kom in på den och träffade dessutom Wiktor i samma veva som redan bodde här.

Vad skulle jag kunna äta ihjäl mig på? Lakrits och sushi – och inget av det får jag ju äta som gravid, så det finns risk för att jag faktiskt frossar ihjäl mig på det i höst, haha.

Hur lärde jag känna Wiktor? Vi träffades för sju år sedan på min födelsedag på en krog i Vasa, det klickade direkt och vi räknar det datumet som vår årsdag.

 Den 22 augusti 2015, vår bröllopsdag och en så otroligt härlig och lycklig dag!

 

Hur länge har vi varit gifta? Snart ett år, hjälp tiden går för fort! Vi gifte oss den 22 augusti 2015. Har funderat på att visa bilder från bröllopet här på bloggen, vad tycker ni om det?

Var är jag uppvuxen? I svenska Österbotten, i en minimal svenskspråkig by på landet i kommunen Korsholm nära Vasa.

Två stora hobbies? Läsa och skriva. Det har det varit sedan jag var fem år gammal. Jag var den där osociala tjejen som blev irriterad på dagistanterna när de tyckte jag var tvungen att umgås med andra i stället för att bara sitta i kuddhörnan och läsa, och när jag var i yngre tonåren insisterade mamma på att skjutsa mig till fester när jag helst av allt bara ville sitta hemma och skriva på helgerna. Med åren har jag tack och lov fått till den där sociala biten också och lyckats kombinera läsandet och skrivandet med att umgås med människor, haha.

Vad är jag nörd på? Filmer och blommor. Har en förkärlek för skräckfilm och gamla klassiska hollywoodkomedier, och när det gäller blommor började jag redan som 11-åring sova med tjocka böcker om trädgårdsodling ...

När har du BF? Den 15 september, så i morgon börjar vecka 30. Återigen: hjälp vad tiden går fort! De första 12 veckorna sniglade sig fram och nu är det bara typ 11 veckor kvar (förutsatt att lillkillen kommer i tid alltså).

 

Kommentarer (11)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Hemma i dag
 
Tack för era kommentarer på förra inlägget! ❤ Jag är hemma och vilar i dag också, hoppas på att det ska gå om med det. Har just ätit en av mina go-to-frukostar: havregrynsgröt med speltfiber och solrosfrön i och havremjölk, lite russin och honung till. Resten av dagen blir det sängläge. Ska skissa på några textidéer jag har, bland annat en krönika, och sådana idéer är Audrey Hepburn-anteckningsboken till för. För att den här bloggen inte ska bli alldeles deppig nu, är inte direkt en deppig människa så där annars, så kommer jag också att lägga upp ett par inlägg som jag förberett tidigare.
 
Och så måste jag bara skriva en sista kommentar om hur härliga pioner är, njuter av doften som sprider sig här hemma just nu, den är så sommar för mig - sommar när jag var liten och sov över hos mormor och morfar, åt hembakade kakor och drack citronsaft framför tv:n och Allsång på skansen. Härligt med dofter som ger sådana minnen!
 
Kommentarer (3)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like

 
Visa fler inlägg